Minnen från min hårda barndom

När jag var liten var det inte precis gott om tecknat på TV. Och det som fanns var det man fick hålla tillgodo med eftersom det inte heller fanns video/DVD-spelare eller internet eller hemdatorer.
När det var barnkalas hände det att man fick titta på någon kortfilm från Disney på en hyrd filmprojektor.
Därför var det kanske inte så konstigt som det verkar nu att jag alltid ville se det här programmet:

Mina föräldrar gillar att berätta hur de fick rusa fram (fjärrkontroller hade man inte heller) och sänka ljudet på TV:n om det var efter läggdags för mig för att jag inte skulle hoppa ur sängen och komma springande. I just detta fall har de faktiskt rätt. Jag minns själv att jag gjorde det.

Man var så svältfödd på tecknat att till och med den här var en upplevelse: